Ännu En Borta.
Tystnaden i rummet fick alla och fälla tårar. Jag var inte när vän till honom bara bekant och gått i samma skola men inte mycket mer. Men den tystnaden gjorde att jag fällde tårar.
Var på Minnestund idag. I lördag natt blev 3 killar knivhuggna. En av dem dog. 23 år ung kille alltid glad spelade fotboll troende. Hans liv blev släckt. Av någon annan. Någon har blod på sina händer och de är den killes blod. Jag vet inte vilka det var eller varför det var, det är oviktigt just nu. Hans liv är över. Och de som bär ansvaret över hans död lägger jag i Gudshänder och i deras samvete. Ännu en är borta från vår värld. För vad?
Minnestunden började 13.00 jag var där 13.20 för jag var på kurs innan. När jag kom började imamen prata om gud och döden det var utomhus och solen sken. Jag är inte muslim och ser inte döden på samma sätt som han pratade. Men ändå blev det en klump i halsen. Imamen Pratade om att vi inte skulle se detta som slutet utan som början för den döde. Början på något vackert tillsammans med Gud.
Det var många människor där. Familj Vänner Bekanta till och med folk som inte ens kände honom men ville visa sitt stöd. Det var människor i alla åldrar och alla läggningar hela Husbys, Akallas, Kistas folk var samlad. Trist att en sån sak ska behöva hända för att folk ska enas.
Vi begav oss sedan in Reactor där minnestunden skulle hålla hus. Reactor är en ungdomsgård för ungdomar över 16 år. Det fanns bara stolar i rummet alla vända mot en dör med stora fönster. Det fanns ett bord med blommor och en bild på killen "Romario" kallades han. Folk gick in satte sig tysta en stund tänkte i tystnaden vad som hade hänt. De grät och bad till gud. De gick ut och nya kom in. Vid ett tillfälle stod jag vid dörren kunde inte bestämma mig om jag skulle ut eller in. Då några barn vid 7 års ålder stod där ute och frågade varandra vad alla gjorde där inne och ena svarade "de sitter där och är tysta och tänker" De hade ingen aning vad som hade hänt de förstod inte riktigt att någon där inne hade förlorat en son en bror en vän en granne. Det förstod jag! Ord kan inte förklara vad någon känner när den förlorar någon nära och kära. Man undrar vad som gick snett och börjar tveka på guds existens "varför hände detta" var en av frågorna jag hörde om och om igen. Jag hittar inga svar just nu till det. Jag vet att livet går vidare. Det gör bara det. Imorgon är en ny dag. Ska upp till jobbet och måste le som om allt är som vanligt. Fast vi inte var nära tar det på mig. Att detta hände visade mig att det är möjligt att sånt händer. En ung kille blir knivhuggen. Såna saker händer i vår värld!!!! Det är fel, Men det händer ändå!
En insamling ska starta nu för hans familj. Pengar betyder självklart inget för dem. Inga pengar i världen kan ge dom det de förlorat En son. Men detta ska ändå göras, Det är det minsta vi kan göra.
Har inte mycket kvar och säga utom att jag ber för hans familj, han är på en bättre plats, han var en god människa och goda människor är på bra platser. Jag ber för dem som måste leva vidare utom honom. Och tackar för jag fick lära känna honom.
Husbys "Romario"
svar: Sant :)
För jävligt är vad det är!
